Bostadslösa

Att vara bostadslös innebär oftast i Sverige att man själv har valt det tycker jag. I Sverige har vi ett socialt skyddsnät. Det innebär att så länge som man söker jobb och sköter sig när det gäller alkohol och droger så ordnas det alltid en bostad på ett eller annat sätt.

Man kanske visserligen får bo på vandrarhem eller liknande först. Sedan får man visa att man sköter sig och får då ett bättre boende med tiden, och till slut en egen lägenhet.

Men många tycker att sociala har för mycket insyn i deras liv. Vad det betyder egentligen är att ”jag kan inte supa eller knarka hur jag vill”. Dom som hellre knarkar, eller super upp alla sina pengar. Dom skulle förstås inte heller klara av att ha ett boende oftast. Man får visa att man sköter sig lite för att få något tillbaks.

Sedan finns det säkert någon som inte har bostad ändå. Men jag tror inte att det är speciellt många. Och dom som är bostadslösa, varför inte bo inneboende? Varför inte bo hos vänner eller bekanta? Svaret är oftast tror jag att dom inte klarar av att sköta sig.

Men väljer man droger eller alkohol så får man tyvärr stå sitt kast. Är man så dum att man börjar med droger så förstår inte jag hur man tänker. Det är som att någon skulle säga, du får prova denna glassen en gång men sedan får du inga fler? Varför då prova? Svaga människor.

Och dom skall man tycka synd om! Sedan tycker jag att dom som vill sluta med droger skall förstås få hjälp med det. Annars är ju samhället helt jävla sjukt.

Men jag förstår också att många som tar droger blir tvungna att börja med brott för att få råd till sitt missbruk. Varför inte bygga en stor mur runt Öland eller gottland, låt alla knarkare bo där, då slipper dom göra brott i samhället. Då kan dom ha sin egna lilla stad.

När dom sedan vill komma ut i samhället så får dom först göra sig drogfria. Då slipper vi alla småbrott som knarkare oftast gör. Men att släppa drogerna fritt. Det hade varigt helt jävla sjukt.