Uppfostra barnen!

När Anna min exfru hade träffat den beryktade så kallade ”klamydiamannen” så skulle vi skiljas. Då diskuterar man normalt hur man skall göra. Men inte om man är en ryska som är falsk. Utan då kör man den ryska stilen. Hon kom fram till mig när jag satt vid datorn och räckte fram ett papper. Hon sade att jag skulle skriva under för att hon skulle få socialbidrag.

Jag skrev under. Sedan lyfter hon lite grann på pappret och ville att jag även skulle skriva under nästa papper. Jag skrev under. Och tänkte, hon är Ryska, bäst att kolla vad detta är för papper. Jag tog pappret och tittade. Ett skilsmässopapper där man även skriver under ang barnen.  Om vem som skall ha vårdnaden tex.

Jag rev sönder brevet och gav det till henne. Efteråt har hon tejpat ihop det och skrivit att hon ensam skulle ha vårdnad om barnen och detta godtar dom. Hur kan en instans med en underskrift godta att man lämnar in ett papper som är hoptejpat. Kanske i Ryssland i ett av världens mest korrupta länder.. och även lilla Sverige.

Nu skall man kanske fråga sig om Anna Andersson är en bra mamma. Hon har en pojk som var i 10 årsåldern som hon inte klarade av att uppfostra.

Han heter Philip och han är inte van vid att någon säger emot, Han tar inte ut disk från sitt rum när han har ätit. ”jag tycker att man äter i bordet tillsammans”. Han är allmänt stridslysten. Han kom inte hem efter skolan, han svor, gr obscena tecken, spelar tv/dataspel till sent på kvällen utan regler om tid eller annat.

Han är uppe till kl 23,00 och ibland ända fram till 01,00 på natten. Trots att han skall till skolan dagen efter. Han blandar ren och smutsig tvätt i sitt rum, städar inte rummet, stänger av mobiltelefonen så att Anna inte kan nå honom. Han säger att jag inte kan bestämma över honom för jag är inte hans pappa.

Han har rätt i att jag inte är hans pappa. Jag är inte felfri men jag tänker på barnets bästa. Man förstår ju att barn testar gränser, men alla mår bättre av att barnen lyder och inte svär.

Säger man inte ifrån så tycker dom att beteendet är okey. Det gäller att vara konsekvent och lära dom vad som är rätt och fel. Man när Philip kastar saker på någon annans balkong så gjorde inte annat något för att säga åt honom.

Men Anna ville inte att han skulle uppfostras så jag lät honom vara, det fungerar inte om en skall uppfostra och den andra inte gr något alls.

Han hade en skev verklighetsuppfattning om hur livet skulle vara. Han försökte själv bestämma. Anna måste sluta att känna skuld och börja uppfostra Philip. Båda föräldrarna måste uppfostra barnen lika, man måste vara överens och synkade med varandra. Men Anna var så van vid att Philip var respektlös att hon inte reagerade. Philip säger emot bara för sakens skull.