Tänk dig att över en miljon svenskar i arbetsför ålder skulle massinvandra till ett mindre land på en annan kontinent – till exempel Burundi (11,89 miljoner invånare) – och där driva omkring, sälja droger, skjuta på varandra, ockupera hela förstäder, kalla burundierna för nedsättande tillmälen och visa djupt respektlöshet mot landets polis och myndigheter samtidigt som de förväntade sig att Burundis skötsamma medborgare skulle försörja dem med bidrag och ge dem bostäder.

Tänk dig att dessa svenskar skulle kräva tolk på obestämd tid då de skulle vägra lära sig kirundi eller ens franska (Burundis två officiella språk).

Tänk dig att dessa svenskar dessutom skulle kräva att Burundi slutade klaga på detta (“svenskfobi”) och driva rättsprocesser mot burundier som kritiserade den destruktiva svenskgruppen. Låter det som ett dåligt skämt? Tänk igen.

Det är nämligen exakt det som händer i Sverige idag, och svensken accepterar denna utveckling snällt, påpiskad av de politiker som orsakat denna ohållbara samhällskatastrof. Situationen är nu så galen att en liten skara på 2 miljoner svenskar försörjer en befolkning på 10 miljoner, där 1,3 miljoner inte kan försörja sig själva, varav merparten är ointegrerbara invandrare som vägrar bli en del av det svenska samhället.