Invandrare eller invandrare!

När man debatterat invandring med vänstern har de ofta försökt sig på att förlöjliga debatten genom att prata om norrmän. De vet nog innerst inne hur korkat det är att blanda in norrmän i debatten, för det handlar inte strikt om invandrare i ordets exakta definition, såklart. Det är enorm skillnad på invandrare och invandrare och en händelse senaste dagarna vittnar om precis detta.

Häromdagen tog Samnytt upp nyheten om hur ett arabiskt gäng misshandlade ukrainska flyktingbarn med bälte. Den nyheten förkroppsligar skillnaden mellan invandrare och invandrare på ett nästan löjligt pedagogiskt sätt.

Vi har ukrainare; förvisso delvis annan kultur, helt annat språk men ändå så mycket mer närstående till svenskar än den andra parten i den historien: araberna. Scenariot är närmast som hämtat ur en film. Vi har riktiga flyktingar från Ukraina som fridfullt går ut en svensk sommardag för att spela fotboll. Sedan kommer ondskan. De ockupanter som kom hit, eller vars föräldrar kom hit, och endast verkar njuta av att dominera, förnedra och misshandla i ett land de inte ens tillhör.

De har till och med fräckheten att säga till ett folk, som svenskarna på riktigt har historiska band till, och som svenskarna på ett helt annat sätt välkomnade, att åka hem, när araberna själva hör hit långt mindre än vad ukrainarna gör. Fräckheten har inga gränser. De har verkligen ingen skam i kroppen. De tror och känner att de äger det här landet.

Tänk det omvända

Det är svårt att föreställa sig den tankevärld dessa MENA-invandrare tillhör. Det är närmast omöjligt att tänka sig in i hur man kan fuska sig in i ett land så långt bort från ens eget, både geografiskt men framförallt kulturellt, för att sedan tacka gästfriheten med det beteende vi ser från så många MENA-invandrare. Hur är de funtade?

Jag försöker visualisera det omvända i ett förvisso otänkbart scenario, men ett hypotetiskt sådant: jag tvingas ”fly” till ett land med en helt annan kultur. De välkomnar mig, ger mig pengar, bostäder, språkundervisning, utbildning. Jag ges fördelar på arbetsmarknaden, jag får gratis körkort och mycket annat som lokalbefolkningen inte får. Som grädde på moset hyllar både media och politiker att sådana som jag kom till landet och berättar hur viktiga vi är.

I en sådan situation skulle alltså jag, och mina landsmän, välja att gå till en fotbollsplan och oprovocerat misshandla några andra invandrare, som är mer lika lokalbefolkningen, och skrika att DE ska åka hem? Eller attackera lokalbefolkningen självt på en annan fotbollsplan, vilket händer dagligen. Vi skulle alltså få för oss att förnedra en lokal kvinna för att hon ber oss uppföra oss på en av deras uteplatser? Vi skulle alltså få för oss att gå till en badplats, skrika, skräna och störa lokalbefolkningen och om någon sa till oss samla ihop 20 personer och bli hotfulla och våldsamma? Vi skulle efter allt välkomnande, få för oss att kaxa med lokalbefolkningens ungdomar, misshandla dem, sexuellt trakassera och våldta deras döttrar. Vi skulle spotta på landets kultur. Vi skulle få för oss att säga till lokalbefolkningen att de inte får rösta på ett visst parti? Och mycket mycket mer.

Det är helt otänkbart. Ändå så händer det exakt överallt, dagligen, runt om i landet Sverige.

Ockupationsmentalitet

Jag skrev tidigare om att MENA-invandrare har en ockupationsmentalitet och den är allestädes närvarande. Nyligen visade Samnytt ett videoklipp när några invandrare roar sig med att förnedra en svensk kvinna på en uteplats. En kvinna försöker säga till ungdomar som står på utomhusmöblerna. Men det slutar med att hon får höra, ”vad ska du göra?”.

I fallet med araberna som attackerade de ukrainska pojkarna är våldet såklart mycket grövre. Ibland är det som i videoklippet ovan med den svenska kvinnan. Detta händer säkert tusentals gånger varje dag i Sverige. De tar över. Domderar. Ockuperar. Ibland med våld som hamnar i media. Ibland med våld som inte gör det. Ibland utan våld men med hot och aggressiv stämning.

I alla fall är det en ockupationsmentalitet.

Mullrande förtryck

Samnytt gjorde för några år sedan reportage om det nya ”spännande” Sverige som allt fler svenskar har fått känna på. Vi har filmen från Ryd, om det brutna samhällskontraktet, eller reportaget från ett litet samhälle utanför Örebro som terroriserades av invandrargäng eller den närmast virala filmen från Kil och om hur invandringen drabbade dem. Eller varför inte mamman och sonen som blev hånade, misshandlade och mobbade i sin egen stad, sitt eget land.

Gemensamt för alla dessa filmer är inte det extremt grova våldet alltid. Det har inte handlat om våldtäkt, mord, grov misshandel utan det har varit det vardagliga: hoten, hånen, mobbingen, otrygga stämningen. Förändringen av deras bostadsområde. Mikroaggressionen så att säga, när de tar över din badplats, lekplats, gård, skola, torg. De kanske inte slår dig, knivhugger dig eller mördar dig, men hotet är där, risken är påtaglig, området känns inte hemma längre.

Det är alla dessa situationer, tusentals säkert varje dag i landet, som inte märks, som inte rapporteras om som om man tar upp det hånas i gammelmedia: ”Vadå då?! Får de inte spela lite musik på stranden?” väl medvetna om att det inte bara är ”musik” – det är en hel förändring av ett område. Se bara på vad som hänt i Helsingborg som jag skrev om tidigare. De förminskar mikroaggressionerna eller förlöjligar om man tar upp till synes ofarliga situationer som ett stort problem.

Invandrare och invandrare

Jag har sagt det i decennier nu men jag säger det igen. För många är det uppenbart. För andra kanske uppenbart men inte medvetet. Det såg vi till exempel i skillnaden på mottagandet av MENA-invandrare och ukrainare. Det blev naturligt för svenskar att välkomna ukrainarna, inte så mycket med MENA. Innerst inne fattar folk.

Men jag tror den förståelsen måste göras medveten, explicit.

Det är dags att öppet erkänna, och i dagligt språkbruk, att invandring från vissa regioner är en katastrof. Att man ska och bör göra skillnad på invandrare och invandrare. Att man ska och bör ”dela up folk”. Rent krasst gör svenska staten det redan idag, fast de kanske inte vill kännas vid det.

Vissa länders medborgare behöver till exempel visering för att resa in i Sverige, andra inte. Det baseras förvisso mer strikt på landets ekonomiska status, där man försöker förhindra att turism blir illegal invandring eller asylsökande, men ändå.

Oerhört provocerande

MENA-invandrarnas beteende, som är en kopia av varandra oavsett var eller när i landet man är. Jag såg det när jag gick i lågstadiet i Halmstad på 90-talet. Jag ser EXAKT samma beteende idag år 2022 i Stockholm. Det är samma typ av språkbruk, attityd, beteende, agerande. Genomgående i decennier. Det i sig är fascinerande.

Givetvis är deras pågående beteende oerhört provocerande. I över 40 års tid har vi testat och försökt ”integrera” dem. Det har bara blivit värre. För andra invandrargrupper är det inte likadant. Det är skillnad på invandrare och invandrare.

Det är dags att inse det. Sverige behöver inte dem och Sverige måste rätta till sitt misstag att ha tagit hit dem. I det långa historiska loppet spelar det ingen roll om man idag vidtar åtgärder som kanske kan anses vara hårda. Eventuell kritik från några vänsterorganisationer är betydelselöst. I långa loppet spelar inga repressalier faktiskt roll. Det enda som spelar roll är om vi lyckas vända dem demografiska utvecklingen eller ej.

Lyckas vi med det så är det värt eventuella internationella sanktioner, klagomål från FN eller till och med värre.

Så – låt det vara sagt (igen): Sverige måste obönhörligen se till att de flyttar hem igen, med alla till buds stående medel.

Det är skillnad på invandrare och invandrare – så låt oss få bort de som aldrig borde varit här.

 

Ukrainska barn som flyr ett riktigt krig, där mannen inte flyr som en råtta utan som krigar för sitt land. Där både vuxna och barn sköter sig. Som normala personer med andra ord.