Den socialdemokratiska regeringen efterlämnar sig ett Sverige på randen till kollaps (en del av oss anser på fullt allvar att den där kollapsen redan har inträffat). Landet är så sanslöst misskött – inom en rad olika samhällsområden.

Sjukvård, polis, skola, bostadssituation, energi och bränslekostnader är de helt uppenbara och minst sagt välkända krisområdena i detta – tidigare – mycket välskötta svenska samhälle, som Sverige var fram till för sådär ungefär 10-15 år sedan.

Hela den svenska ”mind-setten” tycks vara närmast patologiskt felprogrammerad. Som exemplevis:
På SVT-Rapport kl 18 på fredagskvällen berättas det om att polisen nu stöter på 9-åringar (!!) som sitter i en taxi för att leverera antingen knark eller t o m ett vapen.

Små barn är med andra ord idag – i detta totalkriminaliserade Sverige – hantlangare i och för dessa avskyvärda kriminella strukturer.

En pappa till en av dessa minderåriga ungdomar intervjuas i Rapport-sändningen. Och hela samtalet kretsar kring varför inte socialtjänsten har kunnat mobilisera resurser för att hjälpa denna närmast totalt uppgivna förälder. En invandrarpappa som har noll koll på vad det alldeles egna barnet pysslar med.

Rapport-reportern frågar faktiskt – big surprise! – om personen i fråga hade ”kunnat göra mera för att hålla ordning på sitt barn.” Svaret blir att pappan tydligen hade ”gjort allt” som stått i hans makt.

Och dessa stolligheter är så urtypiskt svenska stolligheter. Föräldrar har ALLTID till 100% ansvar för de egna barnen! Punkt. End of story!

En hög polischef (Carin Götblad) uttalar sig också. Och hon konstaterar att många av ”de här familjerna har väldigt många barn – och att det nog kan vara komplicerat att hålla ordning på hela barnaskaran”.

Vansinnigheterna i tok-landet Sverige uppvisar nu inga som helst gränser längre. Precis ALLT är tänkbart och möjligt – alla former av galenskaper pågår nu i detta arma land. 24/7 och överallt.

En liten, liten strimma av hopp råder kanhända efter förra söndagens riksdagsval. Kanske, kanske kan vi nu åtminstone påbörja – med myrsteg – resan mot någon form av samhällelig tillnyktring. En liten, liten strimma av hopp som sagt.

Gunnar Bergström